Catharina Johansdotter växte upp i Klutmark på nr 5 och kom att gifta sig med Adam Svedberg, yngste sonen i nybyggarfamiljen Svedberg i Bergnäset. Alltså sin styvfars yngre bror. Hon hette redan Svedberg i efternamn!
Så här var det.
Marta Olofsdotter i Medle på hemman nr 3 blev med barn och födde en flicka Catharina i april 1806. Sent på hösten samma år gifte hon sig med Johan Andersson på Klutmark 5 f 1771. Vi tror att han är far till barnet eftersom bröllopet stod mycket snart efter födseln.
Vi kan också peka på att Johans familj hade slåtterängar i Medle och att april kommer nio månader efter juli 1805.
Hon gifte sig genom detta till Klutmark 5 och bodde där hela sitt liv. Makarna fick en rad med barn.
1824 dog maken. 1826 gifter hon om sig med Axel Svedberg, från Bergnäset, en man som varit dräng på gården under lång tid, och är äldre bror till Adam Svedberg. Axel föddes 1788 och Adam 1796.
Marthas och Johans äldsta flicka Catharina är alltså Axel Svedbergs styvdotter, när hon gifter sig med Adam Johansson Svedberg från Bergnäset. – Axel är nu svärfar till sin yngste bror Adam.
Cathrina Johansdotter Svedberg är min farfars mormor. Adam Johansson Svedberg är min farfars farfar. – Ja, båda hade fäder som hette Johan.
Jag har fått mycket gott intryck av Adam som vuxen och bonde i Lund, redbar, pålitlig, arbetsam, med mera. Han var också ansvarig för rotan Grönlund i Lund.
Jag har misstankar om att läskunnigheten stod ganska högt i familjen.
Det var Adam som köpte den stora familjebibeln som han sedan kom att ge till sin äldsta dotter Greta Cajsa med make Lars Bäckman som bröllopspresent. Den finns fortfarande i släktens ägo i Rättvik.
Greta fastnade för en make som hade en obändig skrivklåda. Trots att hans lön inte var stor kostade han på sig att skicka många brev hem till brodern i Dalarna, brev som idag finns publicerade i boken ”Vägen hem”.
Gretas bror Johan Svedberg blev vice klockare i landsförsamlingen och hade alltså skolläraruppgifter. Johans dotter Anna Svedberg, som sedan bodde i Härnösand, var lärarinna på flickskolan.
I nästa generation växer min farfar upp. Det klokaste han kunde hitta på med mig som litet barn, var att lära mig läsa. En uppgift han var tränad i genom ett skolsystem där äldre barn lärde de yngre att läsa! Han fattade väl också snabbt att jag tyckte det var jättekul! Vi klippte ut bokstäver och pusslade ihop dem till ord och han fann att jag ärvt intresset. Ett annat minne jag har av farfar är hur han går och sjunger psalmen ”Vi förlossas, ormen krossas” påtagligt nöjd med att få uttala de häftiga orden!
